här kommer de, alla i en rad: -Vissa människor borde ta itu med sitt mående ganska ordentligt -En person som jag aldrig har träffat engagerar mig rätt mycket just nu. Vill hjälpa, vill nå fram men vet inte om jag gör rätt. Det kanske bara blir helfel... -En till mig väldigt närstående person känns inte väldigt närstående längre och jag saknar det. Undrar en del på hur det blev så... -Undrar över vad det är som gör att en del människor känner att de måste bossa över alla andra och blir arga om de inte gör som de har tänkt? Jag är otroligt glad och tacksam för att jag har kommit så långt att jag insett att det inte är någon idé att slösa energi på det andra mäniskor gör. Jag kan ändå inte ändra på det -Kommer jag nånsin att åka dit igen? Känslan när jag är där är en knut i magen och så vill jag inte känna. Obehag....usch. -Jag är stolt över min man som pysslar med huset när jag jobbar en massa -Jag funderar väldigt mycket på hur en person egentligen mår. Kan inte nå fram för att fråga och bör kanske inte det heller efter det jag fick reda på i helgen. Det chockade mig en del, men gjorde mig samtidigt nyfiken på om det är sant eller inte. Jag tror att det kan vara en fantasi eller något som byggts upp under tid av inverkan från andra människor. Man bygger sig en identitet som kanske aldrig funnits och finner trygghet i det för att man inte har möjligheten av någon anledning att leva här och nu. Det är också något jag kännerr mig tacksam för, att jag har lärt mig att leva i nuet till stor del. Visst jag trillar tillbaka i gamla vanor ibland men till stor del så lever jag här och nu. Min energi behöver jag till att fokusera på det jag gör eller ska göra för tillfället. Vill verkligen inte slösa den på saker som har hänt för massor med år sen. -Det är också en reflektion....är det rätt med en psykolog som gräver i människors inre? Kanske eller troligtvis alldeles säkert är en KBT terapeut bättre. -Jag borde inte ta extrajobb fler gånger. Det gör att jag inte kan fokusera på att bygga mitt företag utan all tid går åt till att gööra tjänster åt kommunen för ganska kassa pengar.... -Vill jag vara offentlig? -Jag mår bra av ordning och reda så nu ska jag se till så att det blir det. Skillnaden i mitt tänk nu är att jag inte sätter någon tidspress på mig. Jag gör det när jag hinner och när jag vill. För jag vill ju. Nej, nu ska jag gå på toa, dricka kaffe och sedan ska jag snart åka och jobba. Idag ska jag lämna hunden på pensionat för första gången förresten, det känns lite jobbigt men samtidigt en bra erfarenhet för lilla Agnes. Vi kan ju faktiskt inte sitta hemma jämt och jag har förstått att barnen inte är intresserade av att hjälpa till. På ett sätt är det väl fel att skaffa hund och sen tro att barnen ska hjälpa till. De lever ju sitt liv och har inte valt att skaffa någon hund. Trodde bara att jag skulle få tillbaka lite av det jag har gett dem under deras uppväxt...Men de kanske inte tycker att det var så mycket att ha, det jag gav dem. Mitt liv, typ. Och deras liv. Jag gav dem ju det faktiskt...Den största gåvan. jag är som jag har skrivit tidigare otroligt tacksam för att mina föräldrar gav mig mitt liv. jag är också tacksam för att det blev som det blev, även fast det har gjort ont många gånger. Det har gjort mig till den jag är idag. De värderingar jag har, har jag ju för att jag har de erfarenheter jag har..... Jag lät nog lite bitter där såg jag när jag läste. Men det är jag inte. Lite ledsen kanske, men livet blir inte alltid som man har tänkt sig, det tar andra vägar...

Typ. Är på en gård cirka 8 mil från Örnsköldsvik. Har inte hänt så himla mycket idag måste jag säga. ¨Mannen min har pressat hö, vilket har inneburit att jag inte har gjort så mycket annat än att vänta på att han ska bli klar. Det finns inte så mycket annat att göra. Promenera och titta på utsikten går också bra förstås...så det har jag gjort. Hinner fundera och reflektera en del dock och det ska jag skriva om lite senare...