Läser och ser på tv om Bjästa.
Orten som blivit känd för att en tjej blivit våldtagen, inte trodd på, utfryst och hatad, medan gärningsmannen blev hyllad och höjd till skyarna för att han var snygg och trevlig. Vuxna människor startat en Facebook grupp som går ut på att svärta ner tjejen... Hemskt, vidrigt, motbjudande, chockerande. Och det är långt ifrån slut.

Nu när det har uppmärksammats så har det vänt, drastiskt. Tjejen får massor av stöd och uppmärksamhet och hatet har vänts mot de människor som medverkat i debattprogrammen och mot killen och hans familj. På sätt och vis helt förståeligt för det är ju hemskt det han har gjort förstås. Det säger jag inget om.
Men det som är så hemskt är falskheten hos människorna och viljan att hitta syndabockar. De blev chockade över vad som hade hänt, människorna, och så gör de samma sak själva.

De sitter och skriver på Facebooksidor och andra ställen, saker som de vill göra med/mot de som uttalat sig i media och mot killen som våldtog. De lärde sig absolut ingenting, utan upprepar bara det hemska igen. De tror på rykten, de uttalar sig om saker de inte har en aning om, bara har hört av någon.... Precis som om det är oki att smutskasta människor på internet bara för att de har gjort något som är fel.

Återigen, det han har gjort är hemskt fel. Jag vill förtydliga att jag tycker det, jag är på intet sätt på hans "sida".

Däremot har jag en förståelse för att saker och ting kan gå snett i alla människors liv. Jag har också förståelse för att man kan känna hat av olika anledningar. Men det ger oss inte rätten att skriva, hota, förnedra andra människor på internet.

De människorna som skriver alla dessa hemskheter mot honom och mot prästen och alla andra är ju precis lika hemska som de som skrev vidriga saker om tjejen. Ingen lärde sig någonting...

Det är så obegripligt sorgligt och det får mig att undra vart mänskligheten är på väg...

Orkar ingenting idag fast jag har massor att göra... Suck.
Längtar till sommaren. Vill vara frisk och pigg och full av energi. Men det kommer väl tillbaka antar jag.... Nu ska jag slappa, orkar inget annat idag. Soffan nästa.

Så, det tog lite tid, men nu har jag anmält till Barnombudsmannen, till Diskrimineringsombudsmannen och informerat kommunstyrelsen om läget på skolan. Polisen är kontaktad sen tidigare och de är helt inne på samma spår som mig. Håller alla tummar för att det blir lite uppståndelse nu....

Helgen har gått igen, den var lugn som få helger förut. Vi har inte gjort ett dugg, bara spelat spel på telefonen, tittat på tvn och suttit vid datorn. Skönt, men konstigt. Inga barn var hemma heller vilket gjorde att det kändes ännu konstigare. de nästkommande helgerna blir mer hektiska så det var nog bra med en paus mitt i, men som sagt...konstigt.

Så, käftsmällen. Insåg nyss att jag sagt saker under barnens uppväxt som jag menat på ett sätt men har tolkats på ett annat. Och jag kan verkligen förstå att de tolkat det så. Guud hur dum kan man vara när jag förklarar för barnen att personer som betett sig illa kanske har gjort det för att de tycker om dem? Det låter ju helt sjukt nu när jag såg det nerskrivet. En sån gammal grej, personer som slåss när de vill förmedla nåt till någonoch jag har gått på det...Och tom försvarat beteendet. Tänk om jag inte ens har förklarat varför jag har sagt så, eller att det naturligtvis inte är okej att slå någon även fast det är för att få uppmärksamhet. Har jag verkligen inte gjort det? Jag har verkligen givit mina barn helt knasiga signaler. De kommer till mig för tröst och jag förklarar att de som slår och retas gör det av kärlek.....

AAAAAAArrrrrrrrrrrrrrrrrrrrgggggggggggggggggggggghhhhhhhhhhhhh! Fy fan så jävla korkat. Känns som om jag måste kalla till familjemöte genast för att förklara mig.

Det jag vill förklara är att jag ville berätta för dem att det oftast finns en anledning till att människor beter sig illa, det kan bero på deras uppväxt, och på att de har svårt att uttrycka känslor när de vill närma sig någon. De kanske inte vågar men vill väldigt gärna ta kontakt och så blir det fel. Att slåås är verkligen inte kärlek, att retas kan vara det men då beror det ju på hur man retas och när kan jag tycka. I vilket sammanhang liksom... Det är aldrig ok när den andra personen känner sig ledsen eller kränkt eller rent av rädd, och det är ju toksvårt att sätta några gränser där.

Oj nu fick jag bråttom skriver mer sen...fasen vad tiden gick....

Kanske kanske anade jag våren idag? Det droppade från taket, eller rann närmare bestämt. Solen värmde gott och vinterjackan kändes aningen för tjock. Skatorna bygger bo i vårt träd utanför sovrumsfönstret så det blir ännu en vår och sommar när vi får vakna tidigt varje morgon till deras tjattrande...men vad gör det? Det hör till liksom... Det känns härligt att våren smyger sig. Jag har redan sett flera jänkare till exempel. Det är också ett vårtecken faktiskt. I alla fall för mig.
Önskar att jag hade en egen...Jänkare alltså. Men det har jag inte. Den tiden kommer den också, och då ska jag njuta av det...
Nu är det annat jag får njuta av istället. Att själv få styra över min egen tid, att kunna ha hund, det har jag inte kunnat förut för jag har jämt jobbat så det har varit omöjligt. Jag får lära känna massor av spännande människor och djur som jag aldrig skulle ha fått chansen att lära känna annars, jag kan vara hemma när barnen kommer hem från skolan om jag planerar bra. Jag kan få njuta frukterna av mitt arbete när jag får nya kunder eller hittar nya, går på spännande seminarier, minglar på nätverksträffar. Jag tänkte faktiskt idag på att jag kanske måste byta ut min garderob, eller åtminstone lägga till några plagg. Jag behöver kunna se lite affärsmässig ut snart har jag en känsla av. Det duger inte med mjukisbyxor och tjocktröjor, tofflor och rufsigt hår, när jag ska träffa dem som ska hjälpa mig att forma min framtid.... Vad spännande det ska bli! Sååå roligt...
Jag saknar mamma och lillebror en massa. Det blir långt mellan gångerna, men snart är det dags att träffas igen. Lillebror flyttar hemåt igen efter att ha pluggat i Härnösand ett bra tag. Önska mamma kunde flyta hem också...vi skrattar så bra ihop hon och jag... Saknar att inte kunna linka in på en god kopp kaffe och en härlig pratstund... Men den tiden kommer den också...och då får jag njuta av det.... Nu får jag njuta av att längta efter dem man har kär. Det finns ju faktiskt de som inte har någon att längta efter...eller har glömt hur man gjorde...Sorgligt. Jag är oerhört tacksam att jag har en familj att längta efter, och att jag får träffa min mamma och lillebror då och då i alla fall.
Barnen...jag är så stolt över dem. Jag har fina underbara, egensinniga barn som går sina egna vägar. De följer inte några mallar utan gör saker på sitt vis och jag är så stolt över dem. Tänk att det tog mig 35 år att fatta att jag faktiskt får göra som jag vill i livet...och de har redan hajat det. Häftigt! Keep on rockin kids!!
Nej...nu ska jag bränna lite bilder på dvd tror jag....och sitta och titta på dem på tvn imorgon och njuta av härliga stunder jag har haft med mina vänner och med min familj, med min älskling och med mina djur....
Livet är bra härligt!!