Kanske kanske anade jag våren idag? Det droppade från taket, eller rann närmare bestämt. Solen värmde gott och vinterjackan kändes aningen för tjock. Skatorna bygger bo i vårt träd utanför sovrumsfönstret så det blir ännu en vår och sommar när vi får vakna tidigt varje morgon till deras tjattrande...men vad gör det? Det hör till liksom... Det känns härligt att våren smyger sig. Jag har redan sett flera jänkare till exempel. Det är också ett vårtecken faktiskt. I alla fall för mig.
Önskar att jag hade en egen...Jänkare alltså. Men det har jag inte. Den tiden kommer den också, och då ska jag njuta av det...
Nu är det annat jag får njuta av istället. Att själv få styra över min egen tid, att kunna ha hund, det har jag inte kunnat förut för jag har jämt jobbat så det har varit omöjligt. Jag får lära känna massor av spännande människor och djur som jag aldrig skulle ha fått chansen att lära känna annars, jag kan vara hemma när barnen kommer hem från skolan om jag planerar bra. Jag kan få njuta frukterna av mitt arbete när jag får nya kunder eller hittar nya, går på spännande seminarier, minglar på nätverksträffar. Jag tänkte faktiskt idag på att jag kanske måste byta ut min garderob, eller åtminstone lägga till några plagg. Jag behöver kunna se lite affärsmässig ut snart har jag en känsla av. Det duger inte med mjukisbyxor och tjocktröjor, tofflor och rufsigt hår, när jag ska träffa dem som ska hjälpa mig att forma min framtid.... Vad spännande det ska bli! Sååå roligt...
Jag saknar mamma och lillebror en massa. Det blir långt mellan gångerna, men snart är det dags att träffas igen. Lillebror flyttar hemåt igen efter att ha pluggat i Härnösand ett bra tag. Önska mamma kunde flyta hem också...vi skrattar så bra ihop hon och jag... Saknar att inte kunna linka in på en god kopp kaffe och en härlig pratstund... Men den tiden kommer den också...och då får jag njuta av det.... Nu får jag njuta av att längta efter dem man har kär. Det finns ju faktiskt de som inte har någon att längta efter...eller har glömt hur man gjorde...Sorgligt. Jag är oerhört tacksam att jag har en familj att längta efter, och att jag får träffa min mamma och lillebror då och då i alla fall.
Barnen...jag är så stolt över dem. Jag har fina underbara, egensinniga barn som går sina egna vägar. De följer inte några mallar utan gör saker på sitt vis och jag är så stolt över dem. Tänk att det tog mig 35 år att fatta att jag faktiskt får göra som jag vill i livet...och de har redan hajat det. Häftigt! Keep on rockin kids!!
Nej...nu ska jag bränna lite bilder på dvd tror jag....och sitta och titta på dem på tvn imorgon och njuta av härliga stunder jag har haft med mina vänner och med min familj, med min älskling och med mina djur....
Livet är bra härligt!!