Funderade, på Fejjan, om jag nånsin skulle få känna fredagskänsla igen när jag insåg att jag faktiskt kan göra det när som helst. Jag styr ju mitt skepp själv, jobbar när fasen jag vill och behöver. Det var en häftig AHA-upplevelse... Jag hade skrivt ett långt och toppenbra inlägg tyckte jag själv, men det försvann. Det sparades inte utan rutan var helt tom så jag får börja om igen. Det jag skrev om var att allt som sker sker av en anledning och att jag tycker att det är skönt att jag kommit så långt att jag känner tillit till det, trots att livet ibland är hårt och svårt utan synbar anlednng. Jag har tagit fasta på att jag lär mig något av allt som händer och här kommer några exempel på mitt sätt att se på världen: Vad kan jag lära mig av att min son blir mobbad i skolan? Jag har lärt mig att jag inte kan sitta ner och tigande se på utan jag måste se till att det som behöver förändras gör det på något sätt. Jag har lärt mig hitta de verktyg jag (och han förstås) behöver för att han ändå, trots slag och hårda ord i skolan, ska kunna känna sig trygg och älskad. Tilliten då, kan jag känna tillit när det hela tiden upprepas, när jag ständigt får nya samtal från skolan om saker som händer? Det är klart jag kan. Jag kan känna tillit till att jag och min familj gör allt vi kan för att få slut på det här jobbiga. Jag känner även tillit till att vi gör rätt när vi anmäler till alla instanser vi kan. Att känna tillit till att alla instanser gör det de ska för att hjälpa till är inte lika lätt, men vi jobbar på det. Under tiden får vi kunskaper om vad som behöver förändras i samhället. Vad lär jag mig av att min hund blir sjuk och hamnar på sjukhus då, med dryga räkningar att betala...Jo att världen fortsätter snurra ändå, trots att jag måste betala 3500 kronor som jag egentligen inte har. Vi klarar oss ändå. Jag vet att jag inte behöver oroa mig, för det ordnar sig i slutänden. Vad lär jag mig av att börsen rasar dramatiskt när en stackars person gör fel på jobbet? Jo. Att vi lever i en sjuk värld som kommer att rasa om det fortsätter så här. Precis som jag skrev om i mitt tidigare inlägg så måste vi sakta ner, lugna ner oss. Vi är på väg mot en tidsålder där vi måste börja om på noll igen... Men även där har jag tillit. Det är kanske vi som inte har vaccinerat oss och som har lärt oss att klara oss med små marginaler som ska starta om allt igen? Jag är helt övertygad om att jag och min familj klarar oss i en värld utan el, internet, pengar och allt annat som snurrar runt runt....För vi har något annat. Vi har kärleken och styrkan som behövs för att börja om från noll. Det skulle faktiskt vara riktigt häftigt att få vara med om det. Bo i ett torp i skogen, bära in vatten, mjölka korna, plöja åkern.... Gå omkring med klänning och gummistövlar och bära tunga hinkar. Gå i säng när det blir mörkt och gå upp när det blir ljust. Äta det vi själva producerar på gården, göra ost, plocka ägg... i vår egen takt. Inte i någon annans takt. Börja om. Häftigt!