<a href="http://www.bloglovin.com/blog/2015098/delphinus?claim=x5tpc96xf6n">Följ min blogg med bloglovin</a>

Idag hände det igen. En som jag skulle träffa idag klockan 13 kom inte... Åkte 10 mil i onödan. Eller nej, jag hade ju annat att göra där också så det var inte i onödan. Men det känns onödigt....

Idag skedde ett mirakel. Ett genombrott. Ett roligt sådant. Min yngste avkomma har en flickvän som har varit onödigt blyg, nästan skräckslagen, inför oss vuxna i familjen. Idag åt hon med oss, var uppe och tittade på tv med oss och sa hejdå när hon gick. Skönt. Äntligen har poletten trillat ner. Vi är verkligen inte farliga, jag och mannen min. Vi är mest bara trevliga, lite roliga och faktiskt rätt snälla....Om jag får säga vad jag tycker.
Skönt att tjejen äntligen kan vara här utan att svälta i en massa timmar.
De tycker ju om varandra de små liven och har gjort det i snart ett år, nåja i december...

Köpte matta och dörrmatta till hallen idag. Känner mig nöjd som fasen. Det blir så bra när huset sakta men säkert förvandlas till vitt, från att ha varit tusen olika färger och stilar. Nu kan man nästan säga att hallen är färdig. Kommer nog att vilja ha en annan bänk där så småningom, men just idag så duger den vi har nu...Känner jag mig själv rätt så kommer den snart att vara vit dock...

Hur har det gått med Nutrilletten då? Jo, tack, bra, svarar jag då. Fram till middagen. Då åt jag mat, fast bara en portion. Så ja, jag tycker att det gick bra. Skulle nog allra helst vilja operera mig, som brorsan gjorde. Men är orolig över allt skinn som kanske blir över. Jag är ju inte ung längre direkt, så det kanske inte riktigt vill sig när huden ska dra ihop sig vartefter kilona rinner av...

Nej, nu ska jag ner och njuta av när sonen diskar. Han lovade i ett svagt ögonblick att han skulle diska allt (när tjejen var här) senare i kväll, och jag var ju inte sen att haka på. Skönt att slippa liksom....