Funderar så hmla mycket på om det är nu jag ska lära mig det jag inte har klarat förut.. Nämligen att inte lämna när saker och ting trasslar, utan hålla i och kämpa som om det gällde livet... Jag har alltid gjort det förut och faktiskt sett det som en styrka att kunna lämna och gå vidare när saker inte fungerar. men när jag tänker på det nu så har jag ju gjort tvärtom många gånger också. Hållt fast fast jag borde ha släppt taget mycket tidigare. Var går gränsen? När vet man att det är dags att gå vidare och när vet man när det är dags att hålla i så fingrarna blöder?
Den här gången gäller det mitt företag och verksamheten som jag har i det. Å ena sidan vill jag bara dra nu för en del saker trasslar så in i bomben och jag kan liksom inte styra utgången av det. Å andra sidan känner jag nånstans att jag måste kämpa på för det här kan bli bra, bara jag gör mitt allra yttersta. Jag har inte gjort det riktigt känner jag och då har det ju inte fått en ärlig chans egentligen.
Och mitt i allt så får jag veta att jag har diskbråck i halsryggen, vilket ju sätter igång en massa funderingar. Är det bra att bära tunga säckar med foder och kartonger med kattströ om diskarna i nacken inte är ok? Sjukgymnasten sa att det var bra att fortsätta som förut, för annar s är risken stor att jag blir sämre. Vi får väl se, ska ju på sjukgymnastik på tisdag, då ska han väl klämma och känna och sen får jag väl veta hur illa det är efter det. Ont har jag ju haft så länge så ingen kan ju veta om det beror på diskbråcken eller om jag har fått diskbråck av att jag har haft ont så länge.
Just när jag hade tänkt att jag skulle sluta med franchisen, så ringde en kollega och sa att han ville stötta mig så att jag inte slutar. Han vill att jag ska vara kvar och jag blev oerhört glad för det. Fint gjort av honom... Då tänkte jag om lite...kanske ska jag ge det en chans ändå och visa att jag kan fixa det här om jag bara lägger ner min själ i det... Funderar vidare så får vi se var det hamnar. Jag gjorde iallafall en insats idag och tänker fortsätta så ett tag för att se till att jag får lite fler kunder för det behöver jag verkligen.
Träffade A igår. Hon ska sluta sitt ordinarie jobb och bara hålla på med TNI. Imponerande och starkt jobbat av henne. Ska bli kul när jag kommer dit också. Så att jag kan välja den vägen också. Ekonomiskt oberoende. Fy fasen vad häftigt, det är mitt största mål i livet, Och då måste jag ju kämpa också, inte bara lägga ner när det blir lite jobbigt...
Men just NU ska jag lägga ner mig själv för nu känns det jobbigt. Klockan är mycket, tio i ett på natten och imorgon ska jag ha en visning i Uppsala. Då ska jag ge järnet, sälja som fasen. Och få minst en ny visning!


Bilden är en bild som ger mig lugn i själen. Så stilla, så vacker....Jag kan nästan känna doften av vattnet och naturen runtomkring... Jag kan nästan höra tystnaden i bilden...
Tog den med telefonen så kvalitén är inte världens bästa. Det första jag ska köpa när pengarna rullar in är en ordentlig kamera, för jag älska verkligen att fånga ett bra motiv. Jag ser dem överallt, men kan inte fånga dem på ett bra sätt. Inte än i alla fall... Gonatt världen!