Dålig vana?

2011-01-24 @ 09:05:06 • Kommentarer (0)PermalinkAllmäntTrackbacks ()

Hm, nu blev det ett uppehåll igen i skrivandet... Kanske har jag utvecklat en dålig vana? Det verkar som att jag liksom ger upp lite när det blir mycket runt omkring mig istället för att hålla i det som är bra. För det är bra för mig att skriva och jag tycker om det. Det har sannerligen hänt en del sen sist...

Min man är sjuk, ordentligt sjuk. Det har blivit två svängar till sjukhuset, den sista i ambulans. De trodde att han hade hjärhinneinflammaton, men efter en evig väntan och massor av prover visar det sig att han hade lunginflammation. Ett av alla prov var lumbalpunktion, dvs de tar vätska från ryggmärgen och kollar om det finns bakterier i det bland annat. Av det provet har han fått en grym huvudvärk, inget läkemedel hjälper utan han mår bara illa. Det är tydligen vanligt, och kan sitta i nån vecka om han har otur. Det är jobbigt, speciellt för honom förstås, men även för mig för jag är riktigt orolig för honom. Kan man vara riktigt säker på att det är provet huvudvärken beror på? Eller är det nåt annat? Jag har valt att ha tillit till läkarna men av många egna erfarenheter så vet jag att man måste vara lite skeptisk till en del av deras beslut och antaganden. Idag provar vi med att dricka han får dricka massor med kaffe. Koffein ska tydligen hjälpa mot värken har jag läst. Så nu ska han pimpla kaffe hysteriskt idag. Om inte det hjälper blir det nog ett samtal till läkaren igen. Bara för att lugna oss lite. För jag vet vad de kommer att säga. "Vänta, det är normalt och kommer att gå över av sig själv." Men det är jobbigt att vänta... Stackarn, den här veckan skulle han åka till fjälls och åka skidor. Han har sett fram emot det länge, men det verkar som om det är ganska kört nu. Även om värken försvinner av kaffebehandlingen så kommer han att vara för trött för att orka åka.

Igår träffade jag Caroline af Ugglas. Det är sant. Jag pratade med henne också, inte mycket, men hon signerade boken som jag köpte. Kram Sanna, och så hennes namnteckning. Hon sa att Sanna lät närmare än Susanna och det är precis så jag tycker själv. Det låter mera som jag. Men jag pratade som sagt inte så mycket. Jag lyssnade mest. Jag var på konferens för företagarkvinnor, vi var ca 80 stycken soloföretagare där och fick förmånen att lyssna på flera personer som skulle inspirera oss till vidare stordåd. Men det var mest Caroline som var intressant att lyssna på för hon berörde mest. Kan kanske bero på att jag redan innan tyckte om henne och hennes musik. Den berör, och det gör hon också. kanske för att hon är sin musik liksom.... När jag tänker efter så har jag träffat och pratat med en del kändisar genom åren och det tycker jag är kul.

Kosten då, och vikten. Hur har det gått med det? Ja men det går faktiskt bra. Inte så fort som jag vill, men jag har gått ner. Inte så fort för att jag har liksom inte riktigt tagit tag i det på allvar, även om jag sakta men säkert kommer in i det. Jag har blvit tvungen att gå mer, eftersom mannen är sjuk och hunden behöver ut lika mycket som förut. Så nu ser jag att det lönar sig med promenader, för trots att jag inte varit helt hundra med maten så har jag gått ner i vikt och det är ju det som är mitt mål. 3,4 har jag gått ner än så länge vilket ju är riktigt bra på en månad tycker jag. Nu ska jag gå över till strikt LCHF vilket jag vet fungerar bra och framförallt så mår jag så fantastiskt bra av det. Morgonen startade med en kort promenad, sedan åt jag äggröra med smör och en avokado till efterrätt. Idag ska jag handla bacon och mera ägg så att jag kan börja dagen rätt, alltid.

Här kommer en bild på Caroline, och jag känner att jag måste berätta lite om byggnaden vi är i. Salen heter Gotiska Salen och är en del av den nuvarande folkhögskolan på Biskops Arnö. Den är byggd på 1200-talet och är en fantastisk sal, eller flera egentligen för de byggdes under marken och var tänkt som en sorts borg åt de som bodde där. I de lokalerna blev jag diplomerad coach och fick ta emot diplomet som nu hänger på min vägg. Jag gick min utbildning på skolan och det kändes fint och lite nostalgiskt att komma tillbaka. Det är fantastiskt vackert där och i sommar ska jag ta med familjen och åka på piknik dit, så jag kan dela med mig av allt det vackra.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback