Jag gjorde en sak idag som kändes jobbig på sätt och vis, men skön på en annan. Jag fattade ett beslut, baserat på en händelse som hänt för ett tag sen, som innebär att jag måste/vill avstå från ett umgänge som jag har tyckt varit rätt skoj, men ändå inte. Det låter komplicerat och det är det också. Jag har haft en relation med en tjej, alltså en kompisrelation. Jag har hela tiden känt mig underlägsen henne och rädd för att säga, göra "fel" saker. Jag har varit oerhört dum som inte har lyssnat på mina känslor (igen) utan fortsatt varit kompis trots att jag har haft den där känslan i magen. Det har aldrig känts riktigt äkta, om jag säger så. Hon har aldrig varit en person som jag skulle kunna ringa till mitt i natten om jag hade nåt problem, och definitivt inte en person som man kan öppna sitt hjärta för, för hon har en förmåga att berätta nedlåtande om andra före detta vänner eller arbetskamrater som gjort saker som enligt henne inte varit ok, eller som haft en avvikande åsikt i nåt ämne... När jag tittar tillbaka så, visst har vi haft roligt ihop ibland, skrattat tillsammans och varit iväg på saker som definitivt kan klassas som kul. Men alltid med den där känslan i magen. Jag har skrattat åt skämt som jag inte gillade, gett bort saker jag hade kunnat fått betalt för, hjälpt till med saker som nån annan hade kunnat gjort istället. Jag har gett henne rabatter som ingen annan har fått, hållt med om saker som jag egentligen inte höll med om och tigit fast jag borde ha sagt stopp. Jag gav henne en jacka... Jag har kommit på mig själv flera gånger med att vara rädd för att det ska bli en pinsam tystnad för att det blivit slut på samtalsämnen. Jag vet verkligen inte varför jag fortsatte att umgås med henne trots att jag märkte att det inte var rätt känslor jag hade. Visst, det var väldigt mycket mer sällan på slutet, inte alls nästan. Och så hände det som fick mig att förstå varför jag hade haft den där känslan i magen. Jag gjorde ett misstag, som snabbt upptäcktes och rättades till. Jag missade en inbetalning som hon hade gjort till mitt konto och påminde henne om den. När jag senare kollade upp det såg jag mitt misstag, förklarade för henne vad som hade hänt och trodde att saken var ur världen. Men hon kunde inte släppa det. Hon skrev sms, ringde och bad sig faktiskt åt som en "fjortis". Och det var då jag förstod... Hon kunde bara vara kompis med mig om jag dansade efter hennes pipa, gav bort saker, ställde upp med snickarhjälp och höll med om saker som hon sa. Det var därför jag hade en oroskänsla i magen jämt...Jag tycker att en bra vän fortsätter att vara en bra vän även om man gör misstag, om man ställer till nåt eller om det händer något i ens liv som gör att man blir lite off ett tag. En bra vän frågar hur det är, om man behöver hjälp med nåt eller så. En bra vän accepterar dig som du är med fel och brister. Jag tror bestämt att hon kommer att bli mycket mycket ensam. Det håller inte i längden att sparka ut den ena personen efter den andra ur sitt liv bara för att de inte är som hon tycker att de ska vara. Men jag vet ju, att man får det man ger... Jag lever efter det. Jag försöker vara, glad, hjälpsam och positiv till det allra mesta för jag vet att om jag är positiv så får jag positivitet tillbaka. Och när jag inte får det, som den här gången så är det inte mitt problem, utan den personens. Det är hon som har problem som inte kan acceptera att alla människor är olika, utan har nån slags mall som man ska passa in i, annars duger man inte.
Nu kommer min älskade man hem. Jag ska kramas med honom för det har jag längtat efter. Förresten så bröt hon med honom också, hon dissade oss tom på fejjan. Hahaha! Moget, som min trettonåring skulle säga!

Min idé om ett hälsosamt år och en rejäl viktminskning har gjort mig matförvirrad. Jag vet inte riktigt vad jag ska äta för att det ska bli bra. Det jag vet är att min kropp mår bra av LCHF, men jag lyckas inte riktigt hålla mig inom de ramar som behövs. Det är så gott med godis. Men vad sjukt... Jag vill ju inte äta det egentligen men gör det liksom ändå, för att jag inte får på nåt vis. Jag måste verkligen jobba mer med mig själv. Skriva mål ska jag göra, jag vet att det blir bättre då. Jag har ju skrivit 100 mål, men jag jobbar inte aktivt med dem, borde nog göra det... Jag åt i alla fall bacon och ägg till frukost idag, gott och bra. Ska äta LCHF, mindre portioner och var tredje timme så blir det bättre, det är jag övertygad om.

Igår var en fantastisk dag, det var vårigt, soligt, slaskigt och härligt. Jag längtar efter fler såna dagar, men det är bra att det drar ut på tiden för då är det vår mycket längre. Älskar våren, jag är förväntansfull då. Full av energi och vill göra en massa saker. Mest vill jag göra fint hemma, boa liksom. Undrar om det är nån sorts instinkt från svunna tider? Jag har jobbat otroligt lite den här månaden om vi pratar om mitt extrajobb. Men, jag har ju sagt att jag inte trivs där, och vet att man får det man ber om, så jag har mig själv att skylla. Nu ber jag om att jag får många visningar för Living and Room, det verkar vansinnigt roligt och jag kan faktiskt tjäna minst lika mycket på det som på extrajobbet. Då behöver jag ju faktiskt inte gå dit :)

Fick ett samtal nyss som kan innebära en ny familjemedlem snart. Vi får se :) Mer om det då.

Har inte haft så mycket skrivinspiration märkligt nog, för det har funnits massor att skriva om. Jag har besökt en go vän i hennes nya hem, jag har kommit på kant med en annan och vi har varit ut på en del äventyr som visst skulle kunna skrivas om, men jag har liksom inte fått fingrarna ur och gjort det. Det händer en massa saker hela tiden, samtidigt som det känns som om allt står helt still. Kanske känns det som om jag väntar på att något ska hända? Kan det vara en förväntning som ligger i luften? Jag vet inte... Vakum, men ändå inte. Märklig känsla...
Jag tar mig inte för med saker som jag borde ta tag i samtidigt som jag får massor gjort... Gör jag fel saker då när jag har den känslan? Är jag fel ute? Eller är det för att jag inte blir klar med saker som det känns så. Oavslutat. Som om jag har en oändlig att-göra-lista och inte gör nåt utan bockar av det på nån annan lista istället...Vilken lista? Den jag har i huvudet, den som singlar runt därinne som ett löv, med massor av saker uppskrivna på istället för ådringarna på lövet. Är det krav som står på den listan, krav på mig som person? MÅSTESAKER... En gång i tiden hade jag ett mantra: man måste ingenting. När jag kände att saker blev ett måste så ändrade jag riktning, gjorde om, ändrade, för det är tråkigt med måsten. Det känns bättre med VILL. Men nu kan jag liksom inte det riktigt. Jag har mitt företag som jag driver helt själv och då blir det faktiskt så att vissa saker måste man, trots att man inte vill. Hjälp, har jag blivit vuxen nu?

Idag ska jag tömma ur bilen, kanske städa den lite. Förhoppningsvis får jag varor idag så jag kan leverera dem till kunder som väntar på foder och annat skoj. Sedan ska jag till något roligt. jag har nämligen plockat in en sak till i mitt företag, som känns verkligen roligt och spännande. Jag är numera produktkonsult åt www.livingandroom.com och den som vill kan boka en visning, så kommer jag och visar och säljer fantastiskt fina inredningspryttlar. Jag kände att jag behöver komplettera med en sak till som jag kan få in pengar på, för än så länge räcker inte det jag gör, till. Det verkar inte bli så mycket coaching, mest för att jag inte tar tag i det själv beroende på en del saker som jag inte vill skriva om här. En del saker känns inte rätt och då är det bättre att gå vidare och göra annat istället. Coacha vill jag göra förstås, det är roligt och viktigt, men inte i den formen som jag har gjort hittills. Det är lite lustigt för nu slog det mig att det händer igen. När jag inte får göra min egen grej fullt ut utan blir beroende av andra för att det ska fungera så vill jag inte längre. Det har hänt förut, jag har sagt upp mig från jobb när jag känner att kraven på mig blivit orimliga eller villkoren är för dåliga. Och precis så blev det nog nu också....

Nä, nu ska jag ta tag i livet igen, ut i garaget och städa ur bilen. Kanske tom gör mig till och åker och tvättar den för den är mer grå än röd nu. Skulle vilja ha en ny bil, eller en annan bil. Den här är onödigt dyr faktiskt.... Men det för bli nån annan gång.