Jag vill säga det här också även om jag inte vet om du läser min blogg.

Du ska inte behöva ljuga för mig mer. Du ska inte behöva vara rädd för mig så att du känner att du måste ljuga.

Jag älskar dig så otroligt mycket, men nu släpper jag taget. För det jag har gjort hittills har varit fel, jag fattar det nu. Man kan inte hålla någon kvar mot sin vilja, även fast det är ens eget barn. Jag släpper taget av kärlek till dig, men du kommer kanske att känna det som om jag sviker. Du har andra människor runt dig som kanske kommer att finnas där när du behöver dem. För jag förstår att du behöver mig inte längre...

Vi kan vara vänner och jag kommer alltid att älska dig så fantstiskt mycket. Men jag vet inte om jag alltid kommer att finnas där för dig när du behöver mig. Jag vill inte utsätta dig för såna här situationer mer. Jag vill inte bidra till att mitt barn utvecklas till en person som ljuger för sina närmaste. Jag ville ditt bästa, men det blev bara fel allting.

Ditt bästa är att jag släpper taget och att du får gå din egen väg.

Du vet var jag finns, men från och med nu kommer allt att vara annorlunda.