Jag såg en bilolycka idag. Eller rättare sagt, vi kom precis efteråt.
Det får mig att tänka på så mycket... En 67-årig man dör, hans fru överlever. Jag skulle nog hellre ha dött om jag var hon. Men det är jag ju inte. Killen som fick sladd var 22 år. Han överlevde. Hur tar han sig igenom resten av livet? Hur påverkar det som hände honom? Kanske inte alls, eller så förändrar det hans liv totalt...
En barnfamilj var också inblandad, men klarade sig med smärre skador. Jag funderar en del på hur deras kväll blev, vad gör de nu, hur mår de? Vad får de för hjälp, alla de som var med om det svåra? Det ser verkligen otroligt skrämmande ut när brandmännen klipper bort taket på en bil... Jag förstår att den som sitter i är antingen mycket svårt skadad eller död. Vilka hjältar de är, räddningspeersonalen! De är verkligen sanna hjältar som dealar med sånt nästan varje dag.
Skrämmande är också tanken på att råka ut för en bilolycka själv. Jag har ju ingen aning om vem eller vad jag möter på vägen. Om personen är frisk, nykter, har sunda värderingar, har en säker bil, det vet jag ju absolut inget om alls...
Samtidigt tänker jag som så att om det är meningen att det ska ske så sker det, utan att jag har något att säga till om.
När tiden är ute så är den det. Men när jag tänker på plåt som knycklas ihop, metalldelar som viner genom luften, vätskor som rinner ut, glas som splittras, kroppsdelar som kläms fast, ben som krossas, gapande sår och lukten av skräck blandad med bränt gummi och bensinlukt känner jag panik inuti. För mig personligen så måste det vara det värsta sättet att lämna jordelivet på...Eller ännu värre är nog att överleva...Och ständigt bära med sig minnen av det som hände. Usch...
Jag skickar en tanke till er som på något vis var inblandade i detta hemska. Jag skickar även en tanke till er som såg olyckan, körde lugnt i någon kilometer och sedan brände på som vanligt. Om ni bara för en sekund kunde känna den skräck som kvinnan kände, hon som miste sin man idag, skulle ni kanske komma till sans. Åk tidigare, eller inte alls om vädret inte är bra. Sluta stressa, du vinner inget, inget alls på det. I slutänden så betyder de få minutrarna som du förlorar på att köra lite lugnare så oändligt lite när du jämför det med känslan du känner när du förlorar din livskamrat eller ditt barn.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6371820.ab